Idag känner jag mig nästan helt frisk. Lite småhostig ibland bara, men annars känns det bra. Så imorgon blir det tillbaka till jobbet! Och det ska faktiskt bli skönt, har varit rätt rastlös nu de senaste dagarna när jag inte har haft feber. Men Ejik kom över för någon dag sedan med fika och höll mig sällskap ett tag. Det var mycket behövligt, och ännu mer nu. Jag är sällskapssjuk! Så i helgen ska jag fan träffa människor.

Jag tänkte att det var ett bra tag sedan jag skrev här så att ni kanske hade glömt bort vem jag var? Förhoppningsvis inte, but you never know. Jag har inte haft så mycket tanke på eller ork till att blogga. Jag har mest varit sjuk. Ja, jag har varit sjuk igen. Och igen. Sen sist har jag hunnit haft halsfluss en gång till och nu har jag körtelfeber. Japp, jag har körtelfeber. Yay... Min hals är uppsvullen som jag vet inte vad, och mina tonsiller mördar mig. Varje gång jag sväljer vill jag gråta för att det gör så ont. Och tydligen tycker min mun att den behöver producera extra mycket saliv. Till och med vatten gör olidligt ont.

 

Det enda som inte får mig att gråta är glass. Det gör fortfarande mycket ont, dock inte så mycket att jag inte står ut. Jag förstår inte hur jag kan ha blivit såhär sjuk, så ofta, på så kort tid. På två månader har jag hunnit vara långvarigt förskyld, som sen utvecklade sig till halsfluss, varit frisk några veckor, fått halsfluss igen, frisk en vecka och nu har jag fått körtelfeber. 

 

Oddsen är emot mig ibland, kan jag tycka. 9 av 10 är resistenta mot körtelfeber vid 20 års ålder. Men inte jag. Ungefär samma med vattkoppor; 9 av 10 har haft vattkoppor när de är 10 år. Jag fick vattkoppor när jag var 12-13 år. Och det fick mig att missa klassresan till Gustavsvik-badet. Men ja' e' int bitter...