Jag har ingenting för mig. Så jag sitter och läser igenom några av mina gamla blogginlägg. Läste under en speciell period och trodde att det skulle röra upp lite minnen. Lite kassa minnen. Men, till min förvåning, gjorde det inte det. Och jag är mycket glad för det. Det får mig att inse hur bra jag har det nu, hur lycklig jag är med mina vänner och min älskade pojkvän, att jag inte bryr mig ett dugg längre om det som hände då. Jag är som lyckligast nu och skulle aldrig bli så här lycklig om det hade blivit som jag trodde, och då hoppades, att det skulle bli.

Jag älskar dig Marcus!