Vi har svenska nu. Vi har suttit och kollat upp vad våra namn betyder. Lite intressant faktiskt. Mitt namn, Amanda, betyder värd att älska. Och mina mellannamn, Elin och Lovisa, betyder fakla och berömd och härskare. Jag är väl ganska nöjd med mina namn, fast jag vet inte riktigt varför jag heter fakla.

Men Amanda är jag verkligen värd att heta. Jag lyckades förhandla med min svensklärare, som för övrigt är mycket svårflörtad, att de som inte hade några rester kvar i ämnet fick slippa lektionen imorgon. Och den är 1 timme och 15 min lång, vår sista lektion.

Så tack vare mig slutar de flesta halv 12 imorgon. Är jag inte värd att älska så säg?