Det känns som om mitt huvud är proppfullt. Tankar om skolan, det som måste hinnas göra innan skolan slutar, tid för minna vänner, min pojkvän, tid annan fritid och en massa annat. Tankarna sitter och trycker inne i mitt huvud. Inte som om de studsar omkring där inne, utan som om de vandrar låååångsamt och när de kommer fram till skallbenet så är det som om de bara fortsätter att gå. Försöker trycka igenom.

Just nu önskar jag att jag fortfarande hade den där sprickan i skallbenet. Då kunde alla tankar vandra ut den vägen. Ut någon annanstans, så att mitt huvud kan få lite lugn och ro.